Det är inte lika kul att skriva tävlingsreportage när det går dåligt men jag ska försöka trots att loppet idag inte var nån höjdare. Jag hade som jag skrev i förra inlägget känt mig rätt sänkt efter hård träning med många kanske lite för hårda kvalitetspass förra veckan. Jag tog därför helvila på torsdan och körde ett entimmes löppass med 4 st 2-minutersintervaller i tävlingsfart på fredan som lite tävlingsförberedande för att förhoppningsvis piggna till inför loppet.
Dagens lopp gick på Amelia Island som ligger 45-50 minuters bilfärd härifrån. Loppet startade 8.30 så det blev en tidig uppstigning. Jag kände mig riktigt tung under uppvärmningsjoggen men tyckte jag kunde tagga till lite när jag fick göra några stegringar innan start.
Banan inleddes med en asfaltsraka lätt utför första dryga kilometern och sen lättlöpt stig och gräslöpning i 7km innan upploppet svagt uppför samma asfaltsgata in i mål. Jenni, Jo och Oskar valde att springa 5km medan jag, Fredrik och Micke körde 10. Efter den obligatoriska nationalsången startade loppet med ett kanonskott (loppet hette Pirates on the run och det var pirater runt banan). Första kilometern tog vi det rätt sansat men den gick ändå på runt 3.17 eftersom det som sagt var lätt utförlöpning i början. Jag kände mig rätt pigg men hade ett oroväckande pirr i benen. Inte syra men nån slags trötthet som är svår att beskriva. Oskar stack iväg lite snabbare och kunde utan att förta sig vinna 5km-loppet på 16.24. Jenni sprang riktigt bra och kunde springa ifrån Jo till seger i damklassen på lite försmädliga tiden 20.03min.
Jag, Micke och Fredrik växeldrog de första kilometrarna. Det var en ganska smal hårdpackad jordstig med gräs på sidorna som gjorde att det var bekvämare att ligga före än bakom någon. Tempot var fortsatt kontrollerat och vi höll knappt 3.20 fart första 4 kilometrarna. Just innan vändning låg jag 3:a när Fredrik började dra ifrån. Jag sprang om Micke och la mig i rygg på Fredrik men började efter ett tag tappa lite. Efter nån kilometer till sprang Micke om mig och jag hade ingen kraft att haka på utan la mig i ett långsammare mer bekvämt tempo och fortsatte tappa medan Micke sprang riktigt bra, tog ikapp Fredrik och pressade honom nästan hela vägen in i mål. Jag vek ner mig lika mycket psykiskt som fysiskt och orkade inte alls kämpa på slutet utan höll bekväm fart de sista 3-4 kilometrarna in i mål. Det är konstigt men när man inte är på topp fysiskt är det också svårare att plåga sig själv. Fredrik vann loppet 4 sekunder före Micke på 33.38, jag kom in som 3:a på 34.05. Riktigt besviken på mig själv men det är bara att bryta ihop och komma igen...
Jag har tänkt om lite med upplägget av träningen i fortsättningen och har fått hjälp av Fredrik med att lägga upp en plan där jag kör mer grundträning ett tag vilket innebär mer lugna distanspass och långa tröskelpass de närmaste 3 veckorna. Det är ändå när jag kommer hem som formen ska börja komma. Jag kommer trots det fortsätta att tävla och nästa tävling blir en Duathlon kommande helg, 5km löpning, 35km cykel, 5km löpning.
Nästan alla distanspass springer jag i skogen som bara ligger 500m från huset. Löpspåret där är ganska tekniskt med mycket rötter, några spångar, sand och en del backar. Helt perfekt att köra mängdträning i, man får jobba med fötterna hela tiden och det känns inte alls som att det sliter lika mycket som att springa på asfalt eller platta grusvägar. Enda problemet är rötterna som hittills orsakat 2 stukningar. Igår hade jag en vilodag och passade på att fota lite i skogen, kolla in bilderna nedan.
Imorgon är det dags för tävling igen! 10 km är distansen och laddningen pågår för fullt. Nästan alla kommer att springa, det är bara Danne som måste avstå på grund av sina hälsenor som ändå är på bättringsvägen. Det kommer bli riktigt tufft med en Fredrik i begynnande storform, Oskar som gjorde låga 31 på milen förra året och har tränat på bra hela vintern och Micke "Prefontaine" Sahlberg som är i sitt livs form och har lovat att öppna stenhårt. Själv kände jag mig lite nedtränad i mitten av veckan efter riktigt hård träning men har efter 2 lite lugnare dagar förmodligen toppat formen perfekt. Det kommer att gå undan! Jenni kommer att hålla ställningarna i damklassen, hon har sett riktigt stark ut på slutet men får tufft motstånd av Jo på 5 km.
Nu väntar uppladdning med pannkaksmiddag signerad Oscar, gott!
Träningen flyter på bra, idag har det blivit en riktigt hård träningsdag med 2 jobbiga kvalitetspass. Trots bra väder ute blev det först tröskel på löpbandet och sen benstyrkaintervaller med tung belastning och låg kadens på den älskade "cykelcrosstrainern". Jag tog bilen fram och tillbaka till gymet båda gångerna, får nästan lite dåligt samvete men de är skönt att kunna lägga all energi på träningen såna här dagar. Jag är en av få som verkligen gillar att springa på löpband. Fördelen att hela tiden veta vilken fart man håller och lätt kunna styra belastningen utan att behöva tänka på rötter och branta nedförsbackar väger tungt när jag haft problem med knän och fotleder. Däremot kör jag aldrig distans på bandet. Jag tror dom andra tycker jag är lite dum i huvudet som inte kör kvalitetspassen utomhus när jag rest över halva jordklotet för att slippa vintern men att kunna ha kontinuitet i träningen är viktigt och jag tycker bandpassen sliter lite mindre på kroppen. Nästa vecka blir det ändå utomhusintervaller i asfaltsparken, vi kommer bli ett ganska stort gäng på 4-5 pers som alla är rätt jämna så det kommer bli riktigt kul!
Imorgon ansluter Micke och Oskar. Kommer bli full fart i huset framöver, vi blir 8 personer om man räknar med Owen och Jo, Kul! Lär inte vara några problem att hitta någon att köra gemensamma pass med. Har också en liten förhoppning att Micke kan ge mig lite tips på simningen, det går sakta framåt med den, har ett mål att kunna köra en test på 400m innan jag åker hem. Utmaningen blir att inte drunkna efter 200m...
Nu är det dags för käk, tror de blir kyckling och ris, lär inte titta åt en kyckling på några månader efter att jag kommit hem...
Samtidigt som rapporterna om rysskylan kom från Sverige igår funderade jag på hur jag skulle tackla värmen under årets första löptävling, Winter Beach Run. Man kunde välja mellan att springa 5 eller 10 miles på en vändbana nere på stranden och eftersom jag haft lite strul med ena foten i början av lägret bestämde jag mig för att satsa på den kortare sträckan som ändå innebar drygt 8km på hårdpackad sand.
Väderprognosen förutspådde runt 25 grader och solsken mitt på dan. Nästan alla lopp här går annars tidigt på morgonen men eftersom arrangörerna var tvungna att passa in lågvatten så gick starten klockan 1, det passade mig ganska bra, jag har en känsla av att jag presterar bättre ju senare det blir på dagen.
Jag var lite osäker på formen innan loppet men har haft en lite lugnare träningsvecka den här veckan så jag kände mig ändå ganska pigg under uppvärmningen. Det var fullt drag på stranden med folk som var ute och surfade, spelade amerikansk fotboll och badade. Vädret gjorde att många passade på att springa också, nästan 600 personer kom till start varav drygt hälften på 5 mile. Jag hade kikat lite på resultaten från tidigare år och det brukade vara några hyfsade löpare som ställde upp varje år men då framförallt på 10 milesloppet.
Innan start blev vi instruerade att blicka mot en stor amerikansk flagga som var upphängd och svajade svagt i vinden medan de körde på med en svulstig variant av amerikanska nationalsången. Tydligen är det standard här i Usa men det kändes lite underligt och det blev nästan lite kusligt när en militärhelikopter flög förbi i slutet av sången och alla började hurra och applådera....
Jag försökte titta mig omkring och lista ut vilka som var bra löpare och det såg ut som att några kunde vara vassa. När starten gick så stack en kille iväg i 3.15 tempo medan resten av fältet tog det betydligt lugnare, jag hakade först på honom men kände efter ett tag att det skulle bli svårt att hålla och gav honom en lucka. Sanden var hårdpackad men det suger ändå lite mer än att springa på asfalt eller bana eftersom man inte får riktigt samma tryck i frånskjutet.
Ledaren fortsatte att dra ifrån några sekunder per kilometer och vid vändpunkten vid 4km var jag runt 10-15 sekunder bakom. Jag kände mig fortfarande rätt fräsch och hade hållt runt 3.20 fart så långt. Jag visste inte om han skulle springa 5 eller 10 miles men oavsett vilket kändes det som att det skulle vara kul att vara först till målgången. På väg tillbaka mötte vi hela strömmen av löpare och de flesta hejade och uppmuntrade mig att öka och springa ikapp ledaren. När de var tre kilometer kvar märkte jag att jag började ta in lite på honom, jag tog det ändå lugnt och knaprade sakta igen avståndet, vid en kilometer kvar tryckte jag förbi och gjorde en fartökning in i mål. Efter att ha legat på ett snitt på runt 3.20 kunde jag avsluta sista kilometern på 3.05 och vinna loppet.
Sen visade det sig att killen jag kämpat med och drog ifrån på slutet fortsatte och sprang 10 miles, han hade däremot gått ut för hårt och tappade några minuter på andra halvan av loppet men vann ändå klart.
Sammantaget var det ett riktigt roligt lopp, kul att få vinna även om motståndet inte höll så hög klass. Alltid bra att få en bra genomkörare och nu när Fredrik kommit igång bra med löpningen så ska jag göra allt för att slå honom i nästa lopp som blir milloppet Pirates on the Run!
Gårdagens roligaste ordväxling var med en tant efter målgång:
- Where are you from?
- I'm from Sweden
- oh, Congratulations!
- eh thanks?
Sverige verkar ha ett bra rykte här nere...
När man tillbringar nästan all sin vakna tid med triathlonfrälsta är det oundvikligt att komma in på tankar om att byta sport. Jag har varit inne på tanken tidigare, speciellt i perioder när jag varit skadad men då har jag som sagt alltid slagit bort idéen när löpningen börjat flyta på igen. Det har framförallt varit simningen som avskräckt men även en föreställning om att jag skulle tappa för mycket som löpare om jag skulle behöva minska löpträningen i förmån för simning och cykel och dessutom lägga på mig tjocka cykellår och breda simmaraxlar som skulle vara ivägen för ett snabbt och effektivt löpsteg. Jag har dock börjat inse att det finns många fördelar också så för att göra det lättare för mig att ta ett beslut har jag listat för och nackdelarna med en satsning på triathlon kontra löpning:
Fördelar
- Mer variation i träningen
- Mindre påfrestning på knän och fötter (som jag haft en hel del problem med)
- Kul med en ny utmaning att lära sig simma och cykla bra
- Man behöver inte vara född i östafrika för att ha en chans att vinna en internationell tävling
- Slutligen det viktigaste, snyggare kropp... (som marathonlöpare blir man som en kompis farsa uttryckte det "mannen utan överkropp")
Nackdelar
- Bökigare än löpning och dyrare med all utrustning och hets kring bra prylar
- Simningen, inte den roligaste träningsformen som finns och väldigt svårt att bli nog bra när man börjar så här sent
- Fortfarande mycket mindre prestige i triathlon än löpning (hur många svenskar vet om 1.50 på en olympisk distans är bra eller dåligt? Jag visste inte för en månad sen...)
Som ni ser väger det ganska jämnt mellan för och nackdelar. Däremot betyder juh inte en satsning på triathlon att man slutar springa löptävlingar och jag tror att det lilla jag eventuellt tappar på grund av cykel och simmuskler som är i vägen och minskad löpträning kommer jag att tjäna på att kunna få en bättre kontinuitet i träningen och kunna lägga in mer träning utan att bli skadad. Det lutar just nu åt att jag ska göra ett seriöst försök att lära mig att simma och fortsätta träna mycket cykling utöver löpningen så att jag på sikt kan köra lite tävlingar även i triathlon.
Någon som läser det här som kan fylla på listan med för eller nackdelar?
Avslutar inlägget med lite bilder från senaste veckan
Nu är jag i full träning efter helgens förkylning. Har kunnat träna på bra sen i måndags och idag blev det en riktigt tuff dag med 93 minuter cykel på morgonen, en timmes simning vid lunch och sen intervaller på AlterG-bandet på eftermiddagen. Jag körde samma pass som förra veckan med 5 x 1 mile i 12miles/h men kortade av vilan till 1.30 och ökade kroppsvikten till 82%. Det kändes tungt men det är kanske inte så konstigt med tanke på att det var tredje passet för dagen. Det är perfekt att kunna köra på med hårda intervaller trots en fotled som bråkar. Jag lyckades stuka till foten igen igår när jag sprang på stigarna med Fredrik så från och med nu blir det att tejpa den ordentligt när jag ska ut bland rötterna. Den enda nackdelen med AlterG-bandet är att det blir sjukt varmt under "blåsan". Jag svettas mycket i vanliga fall men ser ut som en sprinkler när jag springer på bandet. Om ni vill se hur bandet ser ut och fungerar kan ni kika på filmen här nedanför, tyvärr går inte "våra" band inte upp i mer än 12 miles/h (19.3km/h) så några världsrekord blir det tyvärr inte...
Det är varmare än normalt här i Jacksonville för tillfället, 15-16 grader på morgonen vid klockan 8 och 27 mitt på dan. Kan inte bli så mycket skönare, perfekt för att ta löpning när de är lite kallare och sen cykel i värmen.
Jag har fått en ny frisbeegolfkompis i huset. Daniel anlände i måndags och har tydligen spelat mycket men för längesen. Han har redan inhandlat discar och premiärturen blir imorgon efter ett långpass på cykeln. Upp till bevis!
Nu är det dags för film och kvällsfika. Efter att ha läst boken Istället för doping har vi ett nytt favoritkvällsmål. Receptet ser ut såhär:
- 2 dl "tung" vispgrädde
- En ordentlig skopa jordnötssmör
- Några nypor blandade nötter
- Valfri frukt vanligtvis banan eller äpple
- 1-2 råa ägg (Valfritt, förstör känslan av efterätt, mest Fredrik som kör med det)
- Kanel
- Dryga vid behov ut med fetmjölk
Det tog emot lite första kvällen, speciellt grädden frambringade lite kväljningskänslor men nu är det kvällens höjdpunkt. Bra sätt att få i sig mycket energi och riktigt gott!
Det har hänt mycket senaste veckan. Det började med att jag stukade foten i slutet av långpasset i söndags. Jag har haft problem med min vänstra fotled förut, nu var det längesen det hände senast men en kombination av för tjocka skor, dolda rötter och trötta ben resulterade i en rejäl stukning. Eftersom ledbanden i foten redan är uttänjda, om de äns finns kvar så blev svullnaden inte så stor men jag har inte kunnat springa något längre pass efter det. Däremot fick jag chansen att testa att springa på en AlterG i onsdags, ett löpband där man kan kan avlasta upp till 80% av kroppsvikten. Var riktigt kul att prova och jag fick in ett bra pass, 5 x 1mile i 3 min/km med 2 minuter vila. Jag avlastade 20% av kroppsvikten så att jag inte kände av fotleden alls.
Jag har kunnat träna på trots foten och fick in bra pass på cykeln, i poolen och på gymmet i början av veckan. Simningen börjar faktiskt kännas roligare, det är inte omöjligt att jag blir en triathlet ändå. Iofs kommer dom tankarna alltid när jag har nån liten skada så när jag kan springa som jag vill igen är det stor risk att jag kommer på andra tankar.
På torsdag var det dags för en vilodag och resa till Universal Studios Orlando med brorsan. Det var helt klart över förväntan. Riktigt häftiga åkturer och bra uppbyggda miljöer. Jag kände mig som 12 år igen och hade en riktigt rolig dag. Enda missen var att vi åkte några attraktioner som man blev helt genomblöt av och gick omkring och fryste några timmar. Det resulterade i en förkylning som förhoppningsvis går över snabbt.
Eftersom jag inte kunde träna igår gick jag och Ossian en Frisbeegolfrunda. Det finns en riktigt bra 24-hålsbana bara 800m från där vi bor. Det var längesen sist för oss båda men Ossian kom in i det snabbare och jag blev riktigt utskåpad. En tung förlust med 7 kast. Nu håller jag tummarna på att jag kan få med mig någon annan dit nu när Ossian åker hem.
Igårkväll var det sista kvällen för Ossian och det "firade" vi med Pizza på Mellow Mushroom och sen vidare till Green Room, en avslappnad bar med pingisbord och ett gigantiskt Jengaspel.
Nu ska jag försöka kurera mig så snabbt som möjligt och ta nya tag med träningen på måndag. Tänker att det är lika bra att få gjort alla skador och sjukdomar nu i början av lägret så slipper jag det senare...
Nu har jag börjat komma in i rutinerna här borta. Kändes väldigt konstigt att gå och lägga sig innan 10 i början men när man tränar mycket är man så sliten att det inte är några problem efter ett tag. Vi kör ofta ett ganska tidigt träningspass på morgonen och sen ett andra pass redan vid lunch, då har man eftermiddan och kvällen fri från träning sen. Känns som att återhämtningen blir bättre när man lägger upp passen så.
Jag tog de lite lugnare i början av veckan med löpning och cykel för att låta överbelastningen av tibialis anteriorsenan läka ut ordentligt och det verkar ha hjälpt, nu känns det i stort sett helt bra. Idag blev det en timmes morgondistans löpning och sen 2h 36m cykel på eftermiddan. Cykeln känns riktigt bra, kul att köra på en riktig tempocykel. Från och med nästa vecka kommer jag att planera träningen mer och lägga upp veckoupplägg varje söndag. Tanken är att jag ska försöka få in 6 löppass varav 2 kvalitet, 4 cykel, 2 simpass + styrka varje vecka. Simningen kommer förmodligen bli mest återhämtningsträning även fast det var riktigt kul senast när vi stack till en utomhuspool och simmade.
Under viloperioderna blir det mycket mat, spel, film och allmänt softande. LCHF är hett för tillfället, det blir mycket grädde, jordnötssmör, nötter och kött men jag har inte lyckats plocka bort kolhydraterna så jag kör HCFP istället (mycket av allt). Boggle är det spelet som gått varmast än så länge. Vår levande uppslagsbok Fredrik har fått briljera med sitt ordförråd även om vi misstänker att han sitter och hittar på ord ibland...
Häromdan var vi och hälsade på i löparbutiken våra hyresvärdar äger. Det kändes nästan som hemma igen, dom jobbar på samma sätt som vi med skoutprovningar och sortimentet var rätt likt. Kul hursomhelst att snacka skor med personalen där. Det slutade med nya skor för både mig och brorsan som kom i torsdags.
Imorrn väntar långpass löpning, ett cykelpass och sen pokerkväll här i huset. Vi kommer nog bli ett gäng på 7-8 pers, förhoppningsvis kan jag dryga ut reskassan lite då...
Första dagarna har det varit undebart träningsväder. Från mörkret, regnet och kylan i Uppsala till strålande sol och 20-25 grader på dagarna gör att man vaknar ur vinterdvalan. Träningspeppen är det inget fel på, jag har redan hunnit bli introducerat till löparspåren, några cykelrundor, den "ryska" inomhuspoolen och gymmet. De hårda passen har hittills blivit på en specialvariant av crosstrainer på gymmet som enligt uppgift ska ge sjukt bra cykelstyrka. Vi har kört tröskelintervaller på, 6x6 minuter och 2x (8,6,4,2) minuter. Benen darrar rätt bra efter det.
Vi bor i ett stort hus hos ett par som tränar nästan lika mycket som oss och också satsar på triathlon. De äger ett par löpskobutiker i Jacksonville och har alla prylar som man kan tänkas behöva. Jag har redan blivit introducerad till 110%, kompressionsstrumpor med inbyggda ispack som har kommit väl till pass på grund av en överansträngd tibialis anterior jag drog på mig innan jag åkte hit. Att dom sen har den så kallade "mancaven" med hemmabioanläggning och projektor gör att en filmälskare som jag kommer stortrivas.
När vi inte tränat har det varit en hel del att fixa. Det första vi tog tag i var att ordna en bil. I USA klarar man sig inte länge utan bil, allt är anpassat efter feta amerikaner som tar bilen överallt. Nu kan vi iofs räknas in i den kategorin, idag tog vi bilen till gymmet som ligger 5 minuter bort med cykel. Vi hade i alla fall riktigt tur och fick köpa en fin bil för ett bra pris av "värdfruns" föräldrar. Vi har också hunnit med att hämta cyklarna vi köpte innan vi åkte. En riktigt fin tempocykel från Cannondale blev det för mig. Nu när jag äger både en linjecykel och tempohoj känner jag viss press på att bli bra på att cykla, snart kan jag inte gömma mig bakom att jag är nybörjare längre...
På torsdag kommer min bror hit, har hört rykten att han legat av sig under hösten så planen är att kicka igång honom ordentligt under tiden han är här.
/Anton
En väldigt ovanlig syn, simning är inte min starka sida än.
Jag har fått äran och möjligheten att haka på Mantra Sports förgrundsfigurer Fredrik Swahn och Jenni Nilsson på ett långt träningsläger till Jacksonville i Florida under 90 dagar. Det längsta lägret jag varit på tidigare har varit 2 veckor så det kommer att bli en riktig upplevelse och förhoppningsvis leda till att jag kan höja min nivå prestationsnivå ordentligt till nästa säsong, både när de gäller löpningen och cykel. Den största utmaningen kommer nog bli att inte träna för hårt när det finns obegränsat med tid och perfekta förhållanden för träning.
2011 var ett bra år för mig med personliga rekord på 10 000 och marathon, en bra uppstart med cykelträningen och ett par duathlontävlingar i början av sommaren. Några skadeperioder hanns med men inget som störde träningen speciellt mycket. Under nyårshelgen har jag tänkt igenom följande tidsmål för säsongen, Nuvarande pers i parantes:
Sub 15.20 på 5000m (15.51)
Sub 32 på 10 000m (32.44)
En höstmara under 2.35 (2.39)
Topp 5 Duathloncupen
Eftersom jag åker med inbitna triathleter så kommer det inte gå att undvika poolen helt och hållet. Det kommer förmodligen bli en del simpass men jag har inga planer på att bli nån simmare (om ingen lyckas omvända mig).
Under lägret kommer jag att ha chans att springa många små lokala 5000m lopp och jag ska försöka tävla så mycket som möjligt. Den stora tävlingen i Jacksonville kommer i mars då Gate Riverrun går av stapeln. Det är Amerikanskt mästerskap på 15km och förra året var de 17000 som sprang.
Tanken med bloggen är att berätta hur det går med träningen, tävlingen och livet i övrigt i Jacksonville under de här 3 månaderna.
På återseende!
/Anton Lundin