Denna nyhetssida kommer att innehålla uppdateringar om företaget och sortimentet och även om tävling och träning för våra sponsrade idrottare.

Av Fredrik Swahn och Micke Sahlberg 2010-12-31

Topp-10

Året är slut och triathlonsäsongen likaså, det har blivit dags för årets topplista över svenska triathleter/duathleter. Vi räknar bara absoluta prestationer och resultat (män resp. kvinnor), man får alltså ingen "rabatt" för att man är junior, veteran eller har medfött dåligt vattenläge. Så, här kommer den:

1. Lisa Nordén

Egentligen behövs kanske inte så mycket snack här, Lisa har presterat på en nivå som ingen annan kommer i närheten av. Jäkligt kul för alla att Sverige har en triathlet i världstoppen! Kul att Lisa testade löpkapaciteten mot svenska eliten också, Finnkampen 2011? Även hemsidan är bra, de avtändande svengelska formuleringarna ("vältränade" byts mot "fitta" etc..) är allt mer sällsynta och meningarna är korta och innehållsrika.

2. Björn Andersson

Monstercyklisten som imponerar stort såväl på hemmaplan som utomlands. I 70.3:or med lite tuffare cykelbana samt i de nya Tristar-tävlingarna går ingen säker för Björn Andersson, ofta leder han tävlingar på världsnivå en bra bit in på löpningen innan det lite tunga löpsteget tvingar ner honom någon placering. De svenska framträdandena på Tjörn samt i Tempo-SM (cykel) imponerar oerhört och placerar Björn som solklar tvåa. Bloggen är bra, såväl dåliga som bra lopp rescenseras och mest intressant är kanske att läsa Björns svar på vissa bloggkommentarer.

3. Jonas Djurback

Jonas är en kille som (utan att feg-baissa) håller väldigt låg profil i försnacket men som alltid levererar inom både lång- och kortdistans. Han är (förutom Lisa) den enda svenska triathlet som behärskar alla tre grenar och har därför nästan alltid ett äss kvar i rockärmen när konkurrenterna trillar av. Naturligtvis finns ingen blogg eller hemsida, men vi bjuder istället på en "Det visste du inte om Djurback": Killen har en speciell lotion-sponsor som förser honom med jätteförpackningar av produkten, de dalmas-juniorer som sköter sig på simpassen kan belönas med ett lotionsprut från Jonas efter avslutad träning.

4. Camilla Lindholm

Camillas simning lämnar en del övrigt att önska...men när det gäller duathlon är hon med i toppen internationellt. Såvitt jag kan minnas har hon varit på pallen i varenda Powermantävling hon kört de senaste tre säsongerna. Surfa in på Camillas hemsida och njut bl.a. av väldeffade beach-bilder och tävlingsberättelser från världens alla hörn.

5. Andreas Svanebo

Vintertriathlon må vara en obskyr gren som inte många har hört talas om, men plockar man både EM- och VM-guldet så måste det bara resultera i en framskjuten placering på listan. Googla på "tjuta en tjur" inklusive citationstecknen så ramlar ni rakt in på Andreas hemsida och blogg som berättar allt och lite till om skidåkning, snölöpning, MTB och ... tjurtjutning.

6. Per Wangel

Junioren från Borlänge har gjort en riktigt fin säsong med SM-resultat som hade räckt ända fram även i seniorklassen och dessutom två fina resultat i Europacupen för juniorer. En snygg, väluppdaterad hemsida med en massa bilder och en, tyvärr lätt analfabetisk och lite tråkig, blogg hittar ni här.

7. Fredrik Swahn

Jag tar den själv.

8. Lovisa Hjalmarsson

Visade att juniorer kan mer än att vinna "Swim-Rest-Run"-draftingtävlingar när hon vann SM olympisk utan drafting i Örserum i helt överlägsen stil. Dessutom 5:a på Junior-EM. Brutal simmerska!

9. Fredrik Croneborg

Även känd som Kina-killen. Har vunnit internationella Ironmanrace och representerat Sverige vid ett (förvisso Kalle Anka-betonat) långdistans-VM där han blev 15:e man. Fin blogg för er som behärskar utrikiska.

10. Joel Wikner / Annie Thorén

Vi släpper fram två juniorer till som får dela på 10:e-platsen. Finfina svenska resultat och en del hyfsade utlandsresor räckte precis till att ta sig in på listan. Hemsidor som kanske lämpar sig bäst för den lite yngre läsaren hittar ni här: Annie Joel

Bubblare

Dessa är inte att betrakta som placering 11 och nedåt utan snarare några personliga favoriter som jag tycker förtjänar lite extra utrymme:

David Näsvik -Fick äntligen sitt SM-guld på IM-distansen vilket vi gratulerar till! "Zeke Varg" som vid första anblicken kan framstå som skränig och kaxig är egentligen en ödmjuk och fin kille med härlig tävlingsglöd och träningsflit.

Eva Nyström -Trots att byst och mage nästan började leva sitt eget liv i slutet av säsongen kunde man se skräcken i småsnärtornas ögon när tävlingsglada och gravida Eva tåade startlinjen. Eva var med långt framme i alla race hon körde och ingen vågade räkna bort henne på förhand.

Johan Sandberg -Simmade som ingen annan men fick sällan betalt för det. Har även gått framåt mycket som löpare men de lite klena juniorbenen låter honom ännu inte cykla med de stora pojkarna. Men din tid kommer!

Av Fredrik (samt Erik Norén) 2010-10-10

Höstuppdatering

Den senaste månaden har handlat om säsongsvila såväl för bloggen som för de aktiva. Jag tänker inte räkna upp alla skador och sjukdomar som teamet dras med utan nöjer mig med att säga att de flesta verkar vara på väg åt rätt håll nu. Till exempel är Patrik E igång och springer lite igen, vilket kan vara på tiden!

Den uppmärksamme ser att sponsorteamet reducerats en del inför kommande säsong. Ingen har fått kicken mot sin vilja utan vissa har helt enkelt känt att satsningen och engagemanget inför 2011 har ändrats något och har därför ställt sin plats till förfogande. Detta öppnar för nya ansikten att ansöka, särskilt kul vore det med någon tjej för att väga upp dagslägets 3-1 i manlig favör.

Den i teamet som inte vilar pÃ¥ lagrarna utan kör för full maskin är Erik Norén, nedan är hans berättelse samt nÃ¥gra bilder frÃ¥n gÃ¥rdagens MTB-tävling, läs och njut!

Norrortsmästerskapen 9/10 -10

Vid den här tiden förra året var jag på Hawaii och just denna dag avgörs Ironman 2010 där. Jag är vid Pinbacken i Märsta för att köra Norrortsmästerskapen i MTB och känner att jag inte skulle vilja vara någon annanstans än här just nu. Det är en härlig höstdag, ca tio grader, strålande sol, frisk syrerik luft och god stämning vid tävlingsområdet.

Jag hinner inte prata sÃ¥ mycket med dom härliga klubbkompisarna i SMACK utan mÃ¥ste ge mig ut för att värma upp och kolla banan. Jag frÃ¥gar vid anmälningen om jag hinner köra ett varv pÃ¥ banan och fÃ¥r till svar att jag dÃ¥ fÃ¥r köra pÃ¥ ordentligt. Jag tänker för mig själv att ser jag ut att vara i sÃ¥ dÃ¥lig form? Varvet är ju bara nÃ¥gra kilometer. Som tur är blir det ett sÃ¥ kallat mastervarv dÃ¥ vi gemensamt kör banan i lugn takt. Jag förstÃ¥r snabbt att det inte var min dÃ¥liga form som var anledningen till svaret utan snarare banans dragning. Mellan de flackare partierna med sugande gräs och motionsspÃ¥r är det tekniska stigar och det har tryckts in mÃ¥nga backar, dÃ¥ är det inte ”bara” backar utan branta sÃ¥dana, där jag nästan mÃ¥ste skrÃ¥a sista biten för att komma över krönen. Underlaget är löst och lite fuktigt sÃ¥ att om man ställer sig upp är risken stor att bakdäcket tappar fästet och man blir stÃ¥ende i backen eller i värsta fall tumlar bakÃ¥t ner till foten av branten.

Det går fort i starten och trots att min målsättning är att gå med i täten är jag tvungen att släppa och hitta mitt tempo. Psyket får sig en törn men jag fortsätter att köra på efter känsla och jag vet att jag brukar vara bättre en bit in i loppen. Jag tycker att det rullar på ganska bra och trots att det är jobbigt går tiden fort på MTB, det är full fokus hela tiden och jag tar ett parti i taget. Rätt växel uppför, snabbt utför, bra linje, tryck på platten och hålla tungan rätt i mun i skogen, fartkänslan är härlig när man ligger på gränsen hela tiden. Vid varvning är det öppet och inför tredje varvet av fem ser jag att jag inte tappar på gruppen framför, till nästa varvning är jag ifatt och går om. Trycker på för att få lucka och känner mig nöjd när dom inte svarar, vill mer och går hårt för att dom ska tappa mig ur sikte i skogen. Jag får bra stöttning och påhejning längs banan och en härlig känsla blandad med den tilltagande smärtan sprider sig i kroppen. Känner det är nära sprängning och att jag kanske blev lite för ivrig i mitt ryck, försöker lugna mig och hålla ett jämnt tryck men det är svårt på den omväxlande banan. I backarna är jag tvungen att gå för allt vad jag har, det bränner i benen och andningen är väldigt ansträngd. Jag är nu uppe på andra plats och får syn på ledaren från Norrtälje CK, ett tag är det inte mer än ett tjugotal meter mellan oss. Till skillnad från mig kan han öka sista biten medan jag får jobba för att hålla farten, går på rött och andas så att det låter som att varje andetag är mitt sista. Helt utpumpad går jag i mål som andra man, nöjd med att jag gjort vad jag kunnat.

En stund senare vid eftersnack och fika var det en kille som sneglade på min cykel och sa ; it`s not about the bike. Visst, den har några år på nacken men jag kan inte komma på vilken annan välanvänd MTB från -96 som skulle göra jobbet som min aktade Cannondale Cad 3.

                                                /Erik Norén

Av Fredrik 2010-09-04

Mister Ready For Action

Mm, det hade ju kunnat vara en macho benämning på "honom där nere" för att imponera på...ja, vem vet? Men så är inte fallet, utan jag pratar om min kompis och på sistone mest frekvente träningspartner Daniel "Mr Ready For Action" Engblom. För någon som mig, som är lite inrutad i vissa vanor, är det härligt att se att det finns killar som inte bangar för nånting. Skulle jag besvara hans dagliga "jaha, vad kör vi idag då?" med "jo Danne, idag tänkte jag att vi skulle cykla till månen och sen springa hem" ..ja, då skulle sannolikt svaret inte bli "Öh, va?" utan snarare "OK, då tar jag de här lite mer dämpade skorna...för det är väl en bit dit!"

Visst måste man vara disciplinerad ibland och följa sin plan, men jag tror även att man kan göra stora framsteg just genom att bryta vanor och testa nya vägar. Så om du fastnat i tanke eller prestationsnivå, testa att träna ihop med ett nytt gäng eller bara prova på en helt ny typ av träning ett tag. Hösten är lågsäsong vad gäller tävlingar, så det är helt rätt tillfälle.

På tävlingsfronten har det inte hänt jättemycket. Micke Sahlberg har kört Stockholm Triathlon där två av tre grenar funkade finfint och den tredje riktigt kass. Trots detta en fjärdeplats vilket indikerar att det ska kunna börja gå undan till nästa säsong. För att få ordning och reda på allt har vi valt att adoptera pojken per omgående! Själv fick jag ställa in tilltänkta Tjörn 1/2-ironman pga skada, så nu blir det till att vässa simningen under hösten istället.

Av Fredrik 2010-08-22

Det har hänt en hel del sen senast:

Jenni Nilsson knöt ihop säcken, med en femteplats i sista deltävlingen i Svenska Cupen tog hon andraplatsen totalt och åkte hem från Vätter Challenge med en fet prischeck och ett intygande om att gamle Kirchberger stått för säsongens bästa arrangemang i cupen. Detta blev också avslutningen på Jennis första triathlonsäsong, eventuellt klämmer hon någon löptävling under hösten men ingen mer triathlon eller cykeltävling.

Micke Sahlberg har fått upp ångan sent omsider. Vid förra helgens Knivsta Triathlon tog han en väntad seger och kände sig stark i alla tre delmoment. Trots en liten felnavigering blev det dessutom ett så pass klart banrekord att speakern fortfarande satt och fikade och missade hans målgång. Vid gårdagens "Favoriten Triathlon" i Åkersberga var det dags för en ny stark insats av Micke...och vanan trogen en ny felnavigering. Denna gång av grövre art under löpningen vilket ledde till att Micke fick springa drygt en halv kilometer längre än konkurrenterna. Istället för prispall blev det diskning för killen som till nästa år ansökt om en personlig assistent istället för ny cykel från sin sponsor. Härnäst väntar Stockholm Triathlon kommande helg vilket blir Mickes sista framträdande på triathlonscenen under 2010.

Erik Norén har kört cykelvasan pÃ¥ 2.58h och nÃ¥dde en topp-100-placering med god marginal trots en spektakulär vurpa med en kilometer kvar till mÃ¥l. MTB har gett mersmak för Ironman-Erik som kommer att fortsätta i lÃ¥ngloppscupen även under kommande säsong.

Mantra Sport presenterar stolt ett nyförvärv i den sponsrade truppen. Det handlar om FK Studenternas samuraj och långdistanslöpare Patrik Engström. Jag har haft förmånen att följa Patriks karriär sedan de första stapplande stegen omkring 2004, via enorma framsteg på bana, asfalt och framför allt i terräng, till de finfina persen 30.28 på 10.000m på Stadion 2008 och 1.08/2.23 på halv- och helmara. Vid många av de fina ban- och stadslopp som Patrik gjort har jag funnits med antingen som publik eller medtävlare. Det känns väldigt kul att få denna chans att lära känna Patrik bättre och stötta hans satsning (och just nu rehabilitering medelst cykling för att återgå till elitlöpningen).

Av: Fredrik 2010-08-13

Hallsta triathlon -sprint-SM

Deltävling 3 i Svenska cupen, tillika sprint-SM, var förra helgens begivenhet. För omväxlings skull var det svaga insatser rakt igenom av vårt team. Själv kom jag inte till start p.g.a. en bristning i baksida lår efter Powerman-loppet, Micke var bara halvt återhämtad efter en magsjuka tidigare i veckan och funderade allvarligt på om han borde köra i tvådelad dräkt (den som kan sporten fattar skämtet...). Jenni hade varit sjuk i en vecka inför loppet och bara hunnit med två straffpass löpning dagen innan, hon var ändå tvungen att köra runt för att försvara sin andraplats i Svenska Cupen, och det lyckades hon precis med trots en kall och långsam simning utan våtdräkt. Gränsen för våtdräktsförbud gick vid 20 grader, tjejerna som körde på morgonen fick höra att det var 20.6 medan killarna som tävlade 2 solvarma timmar senare fick domen 19.8 och därmed var det bara damstarten som gick utan dräkt...det pratades mycket om mygel med mätningen och en funktionär i följebåten råkade försäga sig att det egentligen var 19.8 inför damstarten. På söndagen gick stafett-SM och Väsby SS knep ett brons på herrsidan, Johan Sandberg körde som vanligt bra men bröderna Nyberg imponerade stort och höll ihop det fint på sina sträckor också. Imorgon lördag går den avslutande deltävlingen i Svenska Cupen i Jönköping. Jenni är där och krigar!

Direkt efter loppet i Hallsta åkte vi till Grythyttan och tog in på Loka Brunn spa i tre dagar. Hit kommer feta och sjuka människor för att äta stek, klunka vin och bada skum i några dagar för att kunna återvända hem till storstan med nya krafter. Och så en och annan frisksportare. Smaka på det ordet, Frisksportare! Det är inte bara det att åtta av de första tio bokstäverna är konsonanter vilket får ordet att liksom spraka utan det är något i betydelsen som får mig att gilla det och samtidigt skratta åt det. Det blev vi kallade i alla fall, frisksportare, när vi simmade i den fantastiskt fina sjö med många meters siktdjup som låg bara ett par hundra meter från vårt rum. Inte ens jag, den okrönte Kungen Av Kallsup, behövde oroa mig, utan det var bara att dricka och njuta de gånger man missade andningen lite. Om jag inte missförstått hela grejen så var det själva Loka Brunn vi simmade i, det kan ni ju tänka på nästa gång ni dricker ert bordsvatten, att där har Swahnen simmat omkring och snorat och spottat.

Jag slänger med några bilder från Hallsta också, observera Jennis jätteskrynkliga ansikte på första bilden!

Av Fredrik 2010-08-01

Powerman Belgien

Jag gillar egentligen inte att resa, och definitivt inte att resa med cykel. Alltid ska de försöka blÃ¥sa en pÃ¥ hutlösa avgifter och solotrippen till Belgien var inget undantag. Efter att jag duktigt reciterat vilka villkor som stÃ¥r pÃ¥ hemsidan kväver tanten i incheckningsdisken en gäspning och svarar nÃ¥got i stil med: Ja, men här pÃ¥ SAS har vi ocksÃ¥ nÃ¥got vi kallar "Fuck You" och det innebar att jag som rökt tvÃ¥ paket om dagen i 50 av mina 64 Ã¥r och därför är väldigt livstrött och bitter har rätt att lÃ¥tsas läsa här pa min skärm och sen ta ut precis vilken avgift jag behagar.

NÃ¥väl, jag känner ändÃ¥ att jag är skyldig mig själv den har trippen efter att ha tränat riktigt bra under vintern och vÃ¥ren, tagit ett steg framÃ¥t och inte riktigt fÃ¥tt mäta mina duathlonkrafter fullt ut i Ã¥r. SÃ¥ därför styres kosan mot Powerman Flandern och den lilla byn Geel nÃ¥gra mil ifran Bryssel. NÃ¥gra av träningskompisarna hör av sig med härligt äkta intresse och lyckönskningar; Shimano-Mange, BB-Emma, Sim-Micke, Man-Boy och LÃ¥ngdistans-Endre är nÃ¥gra av dem, och sÃ¥ naturligtvis en hÃ¥rd men rättvis Jenni som har förmÃ¥gan att säga precis vad jag behover höra vid rätt tillfälle. Jag missar att säga det just da men reflekterar över det senare, att det faktiskt betyder extra mycket att dessa vänner bryr sig när man ska Ã¥ka iväg pa egen hand och köra ett lopp som ingen vet speciellt mycket om. Man ska sitta pa ett dyrt men trist hotellrum i tre dagar och äta medhavd frukost för att hotellpersonalen är inkompetent och ointresserad (det är inte sÃ¥ att jag ar helt manisk över ostens fetthalt och yoghurtens eventuella sockerinnehall utan har lite avvikelser som kroppen själv sagt till om)

Tävlingsledaren Dirk Douwren hämtar upp mig pÃ¥ Flygplatsen pÃ¥ fredagkvallen, han har hÃ¥llit i tävlingen sedan 1999 och har tävlat själv dessförinnan. Samme man hÃ¥ller i nummerlappsutdelningen och demo av cykelbanan dagen efter, men till tävlingsdagen har han plötsligt raggat ihop nästan 200 funkisar som ser till att allt flyter och att tävlingen fÃ¥r en fin och proffsig inramning.

Lördagen blir en ganska stillsam historia. Morgonen har 5 km jogg pÃ¥ schemat men när jag promenerat ett par minuter ser jag att det är lantmarknad i stan just utanför mitt hotell. Hade det varit för fem eller tio Ã¥r sedan hade jag vänt pÃ¥ klacken direkt och sprungit Ã¥t andra hÃ¥llet för att fullgöra passet enligt plan och utan störningsmoment men nu ser jag istället chansen att lära känna Belgien och belgarna lite. Allt möjligt gammalt skräp är till salu, en enögd nallebjörn som ser ut att ha överlevt minst ett världskrig delar bord med en trasig barncykel och nÃ¥gra rostiga verktyg med svÃ¥rbegripligt tillämpningsomrÃ¥de. Den bästa platsen har knipits av en jättegammal man med ett kanske lika gammalt vevpositiv. Han är sÃ¥ gammal och trött att han bara orkar veva nÃ¥gra sekunder i taget, sÃ¥ det blir väldigt korta trudelutter. Ingen ifrÃ¥gasätter att han sitter som en stoppkloss mitt i smeten, mÃ¥nga verkar känna honom. Jag springer till slut min lilla runda och sticker sedan tillbaka till marknaden och handlar frukt och grönsaker sÃ¥ att jag har för hela helgen. Bortsett frÃ¥n nummerlappshämtning och provcykling av banan gÃ¥r resten av dagen i väntans tecken.

Själva tävlingen blev ingen fullträff sÃ¥ det blir ingen jättelÃ¥ng rapport om den. BÃ¥da löpningarna gick OK även om motivationen saknades för att plocka ut det där sista pa andralöpet. Cyklingen gick nämligen inte alls sÃ¥ bra som jag hoppats, placeringssiffrorna 11, 39 och 5 pÃ¥ de tre delmomenten talar sitt eget sprÃ¥k, en slutlig 14:e plats var inte alls i nivÃ¥ med förhoppningarna.

Nästa helg är det dags för sprint-SM och stafett-SM i triathlon. Jag hoppas ha återhämtat mig till dess men annars står Jenni och Micke redo att representera teamet i alla fall. Innan dess blir det en återhämtningsvecka tillsammans med Kristoffer som efter att ha fullgjort EM-maran stannar en vecka i Uppsala.

Epilog: Redan pa söndagkvallen trillar ett grattis in från Erik Wickström, ytterligare en intresserad idrottsvän och bland mycket annat duathlet, som förresten var mitt resesällskap senast i Geel, vid långdistans-VM 2008. "14e plats i ett sånt sällskap och som vanligt ett omänskligt bra andralöp" Kanske ska jag vara lite nöjd ändå, det blir ju roligare så...

Av Fredrik 2010-07-29

Norrlands guldgossar

1998 skickade IFK Umeå ner en av sina unga talanger till Uppsala för att plugga till högskoleingenjör och dessutom få lite hård tävlings- och träningssparring. Killens namn är Kristoffer Österlund och nu på söndag springer han EM i maraton i Barcelona. Jag träffade Krille 1999, föreslog efter någon månad att "Hey, du och jag borde flytta ihop, träna som fan och nedprioritera studierna lite.." Sagt och gjort, vi drog igång med två pass om dagen, slappade däremellan och hade otroligt kul ihop. Krille blev direkt bättre och bättre som löpare och har klivit fram mer och mer för varje år, framför allt som maratonlöpare. För mig såg utvecklingskurvan och sedermera inriktningen lite annorlunda ut. Verkligheten hann så småningom ikapp, efter missade tentor och bojkott från CSN fick Krille styra kosan hemåt Umeå igen. IFK-ledarna var lyriska, de hade skickat ner en vilsen spoling och fått tillbaka en elitlöpare. Han hade blivit lite mer nörd och jag förhoppningsvis lite mindre... Det är med stor spänning och förväntan jag kommer att följa Krilles andra raka EM-start, den killen är som en bror för mig.

Så i våras var det dags igen, IFK Umeås starke man Hasse Nilsson (ej att förväxlas med namnen i Enhörna IF) hörde av sig och berättade att en ny kille var på väg ner till Uppsala och gärna ville ha lite sparring. Medeldistanslöparen Anton Lundin och jag har haft ett antal bra pass tillsammans sedan dess. På långintervallerna i skogen är det jag som får dra medan 400-ingarna på Studenternas IP sker efter Antons pipa. Vi pressar varann bra men på ett prestigelöst sätt, en väldigt bra kombination som jag tidigare upplevt med Niklas Österberg, Erik Wickström och nämnde Kristoffer Ö. En ytterligare fördel med Anton är att han kan träna på bra tider, annars får man ofta söka med ljus och lykta efter folk som inte är uppbundna mellan 9 och 17 på dagarna.

Förberedelserna för Powerman Belgien är nu inne i slutskedet för mig, på söndag eftermiddag går startskottet och både löpning och cykling funkar bra just nu. Distansen är 10+60+10km och info om loppet hittas på www.powerman.be

Annars är det en hel del utesimning som gäller för mig och Jenni i dessa dagar, jag siktar på Tjörn Halv-Ironman och Jenni på sprint-SM. Micke Sahlberg hjälper oss med simträningen och lägger även in ett och annat inofficiellt tips och trix. Ett av dessa var att kissa i våtdräkten strax innan start för att få lite extra värme och dessutom slippa känslan av att behöva hålla igen. Utan att avslöja alltför mycket kan jag säga att en av oss testade detta på träning (inte i bassäng) och det var ingen höjdare. Det bildades en liten vätskeansamling i dräkten som inte hittade ut utan låg och skvalpade runt en bra stund inne i dräkten, ingen bra känsla alls. Men eftersom jag vet att Micke tipsade om detta i all välmening skickar jag följande tips tillbaka: prova att bajsa i dräkten precis före start vid nästa tävling, jättebra grej, promise!

Av Fredrik 2010-07-13

Fina dagar på Ekerö

Ã…rets semester/träningsläger pÃ¥ hemmaplan är förlagt till Ekerö. Det är därifrÃ¥n Jenni kommer. Här är man lite förnäm, man har rÃ¥d med strut-tuttar och kedjerökning och barnen Ã¥ker vattenscooter och tar taxi till plugget. NÃ¥gon säger säg känna kungen etc etc, ni fattar. Men det finns en hel del sköna lirare ocksÃ¥ och en av dem stötte jag pÃ¥ i slutet av förra veckan. Jag hade precis kört klart ett intervallpass pÃ¥ cykeln och rullade ikapp en herre i 65-Ã¥rsÃ¥ldern pÃ¥ en mörkröd, klarlackad De Vísini. Vi smÃ¥pratade en stund och jag kunde inte lÃ¥ta bli att komplimentera hans 10-växlade springare som var i nyskick trots att modellen andades tidigt 80-tal. Tack, jag har haft den sen den var ny, sa han. -Det var 1984. Jag kände hur hÃ¥ret reste sig pÃ¥ armarna i den 30-gradiga hettan, jag vet inte riktigt hur jag ska kategorisera min faiblesse för kombinationen äldre man och extremt välvÃ¥rdad cykel som plockas fram för finkörning nÃ¥gra gÃ¥nger om Ã¥ret (men om jag hade en gästbok eller dylikt vet jag att jag skulle fÃ¥ flera mer eller mindre fyndiga diagnoser). Min pappa och äldste bror hade liknande cyklar under 80-talet och jag minns att jag sÃ¥g nÃ¥got magiskt i dem redan dÃ¥. Märkligt att det dröjde ända till 2001 innan jag skaffade min första egna cykel, en Cannondale CAAD4.

I helgen som gick var det dags för SM i triathlon pÃ¥ olympisk distans. Jag var Ã¥terigen degraderad till vätskelangare och däckpumpare, med över 21 grader i vattnet var det vÃ¥tdräktsförbud och utan vÃ¥tdräkt, ingen Swahn i vattnet (gammalt djungelordsprÃ¥k). Förhoppningarna stod istället precis som förra helgen till Jenni Nilsson, Väsby SS och Micke Sahlberg, IK Fyris. Tyvärr drabbades Micke av klumpfot, orsakad av löparhybris och tvingades kasta in handduken för denna gÃ¥ng. Hans plats togs istället av "The Blond Bombshell", IK Fyris Emma Graaf. Emma är en tjej som är född med mungiporna i högläge sÃ¥ hon förgyllde verkligen vÃ¥r resa. Dessutom visade hon att hon höjt sig en nivÃ¥ sedan i fjol och kunde efter framför allt en mycket stark simning hÃ¥lla undan till en slutlig nionde plats. Jenni gjorde heller ingen besviken utom möjligtvis sig själv. Trots en tappad kedja och annat strul under cyklingen var hon till slut endast 17 sekunder ifrÃ¥n en bronsmedalj. Ã…terigen en mycket stark insats där Jenni med sin fjärdeplats (och just nu totaltvÃ¥a i Sv. cupen) visar att hon tagit plats bland sveriges främsta triathleter.

Tiilbaka pÃ¥ Ekerö nu och trots djurisk hetta har träningen gÃ¥tt ganska bra. Det är schysst att ha nära till vattnet bÃ¥de för bad och simträning och även löp- och cykelmöjligheterna är riktigt, riktigt bra här. Jag mÃ¥ste ta en "Ekerö-historia" till, vi var pÃ¥ stranden här om dan och skulle simma ett pass i vÃ¥tdräkterna. Med all rätt stirrar folk och undrar vilken slags retard det är som frivilligt drar pÃ¥ sig en svart gummidräkt när det är över 30 grader varmt...men en liten madame stirrade extra mycket, oblygt och intensivt. Det där är Pernilla Wahlgren, viskade Jenni...och sÃ¥ var kändisspottingen igÃ¥ng. Vi sÃ¥g ocksÃ¥ Pascal Simpson (fotboll, 90-tal, AIK och landslaget) som var den ende bland 200 pers pÃ¥ stranden med utomnordiskt utseende, inte mycket gangsta-känsla alltsÃ¥, pÃ¥ gott och ont...

Ego-fronten dÃ¥: Jag är anmäld till Powerman Belgien som gÃ¥r den 1a augusti och är en duathlon med distanserna 10+60+10 km samt till Sveriges största halv-ironman Tjörn Triathlon den 28e augusti (1930m sim + 90 km cykel + 21.1 km löp). Powerman-tävlingarna är alltid fina grejer med hÃ¥rd konkurrens, det ska bli riktigt kul att komma dit och fÃ¥ köra mot de bästa tyskarna, holländarna och inte minst belgarna. Tjörn har jag ocksÃ¥ hört och läst mycket gott om och det ska bli skoj att ha de 90+21 km pÃ¥ mig att hämta in de uppskattningsvis 10 minuter som jag tappar pÃ¥ simningen.  

Av Fredrik 2010-07-05

Löptävlingarna lockar inte lika mycket längre...Men det är ingen motivationssvacka jag vill visa upp för att få peppningar och gulligull från höger och vänster. Istället handlar det om att duathlon och triathlon känns så pass mycket roligare nu att jag inte riktigt ger mig tid att satsa på löpningen annat än som bra träning.

Men i torsdags var det i alla fall dags för klubbens egna "Roslagsnatta" i Norrtälje, ett 5 km-lopp som jag sprang redan 1998 och försökt att vara med i varje gång sedan dess. För mig är det ett tillfälle att stanna upp och prata med 100 olika människor på en kväll, det spelar ingen roll om man kommer dit två timmar före start, när man snackat igenom alla vänner och bekanta är det ändå plötsligt bara 40 minuter till start och hög tid att börja värma upp. Här fanns till exempel Teddy The Coach som förvisso inte coachat mig men ändå försett mig med bland annat klokskaperna "du ska vara minst lika glad när du presterat bra som du är förbannad när det går dåligt" och "du kan inte tävla mot andra än de som ställer sig på startlinjen". Nyttiga ord för den som aldrig blir riktigt nöjd med sig själv eller den som tycker att han fått en "billig" seger eller medalj pga att motståndarna valde att ligga på sofflocket. Jag träffade även "hemlige Sören", en löparmentor för 7-8 år sedan som lärt mig mycket om löpning och träning, framför allt om fysisk och mental återhämtning och att det finns mycket att tjäna på att vara påläst om rätt saker, det är inte bara att sätta höger fot framför vänster med viss amplitud och frekvens. Jag skulle även kunna skriva en historia om hur Ulrika Johansson under kvällen visade mig en hemlig dörr som löste ett problem just då och för alla framtida Roslagsnatta eller om hur den förmodligen snabbaste 5000-meterslöparen på plats under kvällen gladdes åt sin dotters återkomst på löpararenan och intåg på triathlonscenen.

För er som Homer Simponskt gäspar -boooooring! åt dessa esoteriska utsvävningar ger jag också en kort-kort rapport från själva tävlingen: Upphaussad åländsk kenyan tar starten i 2.40-fart men kroknar snabbt, jag och Mats Troeng ikapp och förbi efter 2 km och följs åt till dryga 3.5 där han växlar tempo och till slut vinner med 4 s, 15.24 mot 15.28min. Ulrika Johansson vinner planenligt tjejloppet på nytt banrekord.

Bilderna nedan är tagna tre dagar senare vid Säter triathlon. Mitt uppdrag var att langa vätska och ingjuta gott mod i Mantra Sport-sponsrade triathleterna Micke Sahlberg och Jenni Nilsson. Det Micke allra mest behöver höra när krafterna tryter är (det från amerikanska direktöversatta) "Gräv djupt Micke, gräv djupt!" men i söndags hade nog inte ens det hjälpt, får man kramptendenser under löpningen av vätskebrist så finns det inte så mycket att göra mer än att le åt eländet och ta sig i mål ändå. Tack vare sin starka simning och en hyfsad cykling kunde Micke ändå toffla in under målskynket som femma, placeringsmässigt klart godkänt!

Jenni gjorde debut på sträckan efter att tidigare bara ha genomfört två kortare motionslopp i träningssyfte. Genrepen hade gått bra, men nu var det tuffare motstånd med 18 tjejer på startlinjen och eftersom det var första deltävlingen i svenska cupen och det stod prispengar på spel så vet man att det alltid dyker upp en del starka namn. Jenni kom upp som sexa ur vattnet efter 1500m simning, avancerade upp till tredje under cyklingen och kunde efter en kontrollerad löpning springa in som överraskad och överraskande tvåa! En oerhört stark prestation av tjejen som började cykla för två år sedan och tog sina första crawltag i bassängen för 8 månader sen.