Tenerifa vs Florida

Redan efter en dryg vecka här på Tenerifa är det uppenbart att det finns en del skillnader jämfört med Florida som varit de senaste årens lägerdestination. Ja, man skulle till och med kunna påstå att de två är varandras motsatser. I Florida finns inga backar, här finns bara backar. I Florida finns fina, välskötta parker att springa i, här har stans enda varv med mjukt underlag fått namnet Hundskitsrundan. I Florida möts man dagligen av gravt överviktiga kepsbärare som tycker man är "awesome dude, go for the olympics!" för att man joggar runt kvarteret, här träffar man gubben från framsidan av yoghurtpaketet varje morgon längs Hundskitsrundan, som dag efter dag försöker få kontakt utan att fatta att jag inte hajar ett ord av hans spanska tirader. Det sistnämnda blir rätt jobbigt i längden, inte just med yoghurtgubben, men går man in på t.ex. en hyrbilsfirma eller ett apotek förväntar man sig att någon i personalen ska kunna mer än tio ord engelska. Men det kan de alltså inte.

 

Några av de stora plustecknen här är bergscyklingen, den färska frukten och klimatet. Det är en ruskigt bra träningsmiljö så länge man BARA tränar och sköter sig själv, men så fort man ska interagera med samhället så slungas man tillbaka till 90-talet gällande infrastruktur och byråkrati. Vi har förgäves försökt skaffa ett Internet-abonnemang i över en månads tid, varje gång vi kommer dit är det ett nytt papper som ska fyllas i och nya regler som gäller. Sist vi var där hade någon Sherlock i personalen skrivit "Fraud?" (bedrägeri)
diagonalt över hela häftet med ansökningspapper. "Här ska inte komma några skumma utlänningar och köpa vårt spanska Internet hur som helst utan att synas i sömmarna så noga det bara går." bättre då att förolämpa sina presumtiva kunder rejält och så att säga mota Olle i grind. Kanske är allt på plats lagom till att vi åker hem...

 

Personligen är en stor skillnad mellan året och fjolåret att jag inte simmat en meter här. I Florida var simningen gratis och skedde vid lunchtid, man hade hunnit göra sin riktiga träning och "simningen" blev mest en effektiv helkroppssolning och lite skönt häng med age group-gubbar och average Joes som simmade 2000m på lunchen. Här går mina kompisar istället upp innan gryningen för att cykla 5 km (uppför!) till simningen, de bränner av 4000-8000m medan jag tar en välförtjänt sovmorgon och rullar ut klockan tio istället. Finns inte en chans att jag simmar på de premisserna, sporten är tillräckligt bitter som den är.

 

Omständigheterna gör alltså att det inte finns något annat att göra än att träna för oss. Det gäller verkligen att komma hit med rätt inställning och att vara motiverad att sätta träningen i första rummet under en lång tid, annars vill man nog hem efter en vecka. Men är man bara det så har man alla möjligheter att lägga en oerhört bra grund inför 2013-säsongen här i Adeje på Tenerifa.

Kommentera gärna inlägget:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln