Säsongsavslut i Örebro

Bild ifrån en helt annan tävling, Östhammar Stadslopp 2010. Dessa tre herrar fanns på plats även nu i Örebro men då placerade i omvänd ordning: Johan 11a, jag 6a och superveteranen Anders Dahl 4:a. Bild ifrån en helt annan tävling, Östhammar Stadslopp 2010. Dessa tre herrar fanns på plats även nu i Örebro men då placerade i omvänd ordning: Johan 11a, jag 6a och superveteranen Anders Dahl 4:a.

Jag börjar bli mer och mer blödig med åren. Att sätta sig solo i en bil och köra 18 mil enkel resa för ett 1500-meterslopp med 14 åskådare känns inte aktuellt på samma sätt som för några år sedan. Kringarrangemangen och sällskapet har helt enkelt blivit viktigare. Därför var det med stor glädje jag styrde kosan mot Örebro förra helgen för en halvmara i sällskap med sju andra Mantra Sport-löpare. Loppet blev säsongsavslutning för mig och de flesta andra i gänget.

 

Arrangören erbjöd 5 och 10 km samt halvmaraton. Först ut var Jenni på 5 km men eftersom den starten låg två timmar innan övriga så gjorde hon istället en indian, hoppade in utan nummerlapp i 10 k-fältet, och sprang 5 km för att sedan bryta. Jenni är tjejen jag raggat på i över fem års tid nu och som i somras åkte på ett försmädligt nyckelbensbrott i samband med triathlon-SM. Nu klockade hon 20 minuter blankt utan att ha kommit igång för fullt efter skadan, vilket var exakt vad som hade krävts för seger om hon hade ställt upp i den officiella 5 km-klassen.

 

10 km-klassen var den som lockade de flesta av oss. Mange Berglund, skånepågen som aldrig bangar på en grupputflykt så länge det erbjuds något ätbart efteråt, var snabbast i vårt gäng och trea totalt med nya perset 34.57 min. Dagens överraskning nr 1!

 

Därefter fick vi in ytterligare en kille på personligt rekord. Martin Malmberg, en adept sedan ett knappt år tillbaka och en störtskön 2-barnsfar, stormade in på 39.22 och fick därmed bocka av det sista av årets mål, sub-40 på milen. Dagens överraskning nr 2!

 

Riktigt tätt bakom, fem sekunder närmare bestämt, tofflade Hans Bärring in. Hasse, en av mina närmsta vapendragare sedan många år och killen som fick mig att verkligen satsa på duathlon, har dragits med en efterhängsen skada på hälsenan men kunde nu göra ett fint lopp och uppfylla sin målsättning för dagen.

 

Ungefär tre minuter senare sprang en skapligt trött Lovisa Hjalmarsson in som sexa på 41.40min. Lovisa ogillar att jag skryter å hennes vägnar med hennes tunga triathlonmeriter, så istället får jag framhålla vilken otroligt fin tjej hon är och hur mycket hon betyder för mig. Den här lillasystern har bott hos mig och Jenni i några månader nu och hon förgyller varje dag.

 

Nästa personliga rekord, och kanske "årets nykomling i IF Mantra Sport", stavas Jennie Malmberg, gift med Martin...ni vet, sub-40-killen. Frågan kring personligt rekord när det gäller jennie är inte "om" utan "med hur mycket". Idag blev noteringen 50.03min, för ett år sedan var samma siffra 63 minuter. Jennie har en A- och en B-knapp inbyggd i sig. Trycker man på B får man numera veta alla kilometertider och intervallpass hon tillryggalagt de senaste sex månaderna. Trycker man på A får man en avancerad föreläsning om sex och samlevnad, graviditetens för- och nackdelar och gynekologins ABC. Tro mig när jag säger att småtjejerna Lovisa och Jenni (utan e på slutet) trängdes i baksätet omkring denna kunskapsbrunn.

 

Kvar var halvmaratondistansen där jag och min ärkerival sedan tio år, Johan Lindberg, ställde oss på startlinjen. Johan tävlar för Upsala IF men fick dispens att följa med på Mantra Sport-utflykten ändå. Ett par dagar innan loppet ringde jag Johan bland annat för att checka av vilken distans han hade tänkt sig. Killen blett smått förnärmad och vägrade svara, han tyckte det var helt självklart och underförsått att han hade valt halvmaran där konkurrensen var hårdast. Detta trots att han är pappa till en ettåring och jobbar tiotimmarsdagar med egen lantgård och därför bara hinner träna 40 minuter varannan dag. Johan visste alltså att halvmaran var det klart smärtsammaste valet men väjde varken för det eller för en utgångsfart med första milen på 33.20. Förmodligen är det den inställningen som gjort att han under många år varit en av upplands bästa löpare och dessutom topp-5 i sverige på 3000 meter hinder. Just den här dagen var den utgångsfarten lite väl tuff, men med 1.14.43 och en 11:e plats behöver han verkligen inte skämmas för sig ändå.

 

Själv hade jag en riktigt bra dag och kunde med milarna 33.20+34.20 gå i mål som sexa på 1.11.13 vilket är knappa minuten ifrån perset men två minuter bättre än i Sthlm Halvmaraton några veckor tidigare. De långa, fina tröskelpassen tisdag/fredag i Mantra Sports regi har gett en bra grunduthållighet som jag hoppas ta med mig in i nästa säsong.

 

Tack till er alla som var med till Örebro och som åkt med på övriga tävlingsresor under säsongen som gått!

Kommentera gärna inlägget:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln