Camp Florida dag 57 -bättre dödstrött än livstrött.

Ungefär en dag i månaden tar jag en oplanerad vilodag. På läger kommer de lite tätare, man ligger lite närmare gränsen lite oftare helt enkelt. Ibland kommer de dagarna väntat, som efter 5-6 riktigt hårda dagar med totalt kanske 15-20 timmars träning. Och ibland, som idag, kommer de ganska oväntat. Man har kanske haft en vilodag bara två dagar tidigare och inte kört alltför hårt dagen innan...och ändå säger kroppen ifrån.

 

Ofta är det då "gamla synder" som gör sig påminda, man bläddrar tillbaka i träningsdagboken och inser kanske att förra veckan var rätt tuff och att det ena eller andra passet faktiskt kan ha slitit en del. För mig funkar det dåligt att köra huvet i sanden och träna igenom de dagarna trots att man bara vill sova och/eller äta istället. Jag har provat några gånger och som regel dyker ett sjukdomsliknande, apatiskt tillstånd upp vilket håller i sig ett par dagar. Men hur skiljer man denna trötthet från vanlig lathet? Jag menar, kortsiktigt är det ju alltid schysst att få en dag när man bara konsumerar kalorier, tar 2-3 power naps, tittar på film och snackar skit... Hur gör du själv och hur skiljer du trötthet från lathet? Var går din gräns och hur känner du att ditt val att vila eller inte vila påverkar din långsiktiga prestationsförmåga?

 

Eftersom det gått ett par veckor sedan senaste uppdateringen har det såklart hunnit hända en del här borta. Vi har vinkat av både Daniel och Oscar som hade fem respektive två veckor här och vi har så sent som igår hämtat upp Louise (inte fjolårslouise utan en annan) på flygplatsen. Hon stannar perioden ut med mig, Jenni och Anton. Dvs till den andra april. Välkommen Louise! Jenni gläds särskilt åt en kompis att diskutera tjejgrejer med och någon som inte rynkar på näsan så fort ordet simning kommer på tal.

 

Dessutom har vi kommit igång så smått med tävlande. Jenni och Micke är de som gjort de starkaste intrycken. Milpers med halvannan minut för Majken (RESULTAT) i klassiska Pirates On The Run och för Jennis del först med ett starkt 5 km-resultat i samma lopp (RESULTAT) och därefter en fin duathloninsats (RESULTAT DAM HERR) med "pers" på första femkilometaren. Inte riktigt kosher att säga "pers" om en delsträcka i en duathlon kan tyckas, men banan var definitivt varken kort eller lättsprungen kan jag intyga.

 

Bilderna nedan:

  • De fyra första är från ett brickpass jag och Jenni körde (man växlar mellan löpning och cykel). Visst är chimpansbilden där hon trutar med munnen för att fokusera på hjälmknäppningen underbar!
  • Resten av bilderna är från löptävlingen Pirates On The Run. Jag hade en bättre lunchbild på Micke där han såg fullständigt mongoloid ut, men den rackarn lyckades radera guldkornet innan det kom i press.
  • Oscar körde bokläsning både som uppvärmning och "nedjogg" och vann däremellan femkilometaren utan besvär.
  • Totalt var vi sex stycken från vårt gäng som sprang och lyckades knipa placeringarna 1,2,3 på långa herrbanan, 1 och 2 på korta dambanan och 1 på korta herrbanan.

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln

-