Winter Beach Run

Samtidigt som rapporterna om rysskylan kom från Sverige igår funderade jag på hur jag skulle tackla värmen under årets första löptävling, Winter Beach Run. Man kunde välja mellan att springa 5 eller 10 miles på en vändbana nere på stranden och eftersom jag haft lite strul med ena foten i början av lägret bestämde jag mig för att satsa på den kortare sträckan som ändå innebar drygt 8km på hårdpackad sand. 

 

Väderprognosen förutspådde runt 25 grader och solsken mitt på dan. Nästan alla lopp här går annars tidigt på morgonen men eftersom arrangörerna var tvungna att passa in lågvatten så gick starten klockan 1, det passade mig ganska bra, jag har en känsla av att jag presterar bättre ju senare det blir på dagen. 

 

Jag var lite osäker på formen innan loppet men har haft en lite lugnare träningsvecka den här veckan så jag kände mig ändå ganska pigg under uppvärmningen. Det var fullt drag på stranden med folk som var ute och surfade, spelade amerikansk fotboll och badade. Vädret gjorde att många passade på att springa också, nästan 600 personer kom till start varav drygt hälften på 5 mile. Jag hade kikat lite på resultaten från tidigare år och det brukade vara några hyfsade löpare som ställde upp varje år men då framförallt på 10 milesloppet.

 

Innan start blev vi instruerade att blicka mot en stor amerikansk flagga som var upphängd och svajade svagt i vinden medan de körde på med en svulstig variant av amerikanska nationalsången. Tydligen är det standard här i Usa men det kändes lite underligt och det blev nästan lite kusligt när en militärhelikopter flög förbi i slutet av sången och alla började hurra och applådera.... 

 

Jag försökte titta mig omkring och lista ut vilka som var bra löpare och det såg ut som att några kunde vara vassa. När starten gick så stack en kille iväg i 3.15 tempo medan resten av fältet tog det betydligt lugnare, jag hakade först på honom men kände efter ett tag att det skulle bli svårt att hålla och gav honom en lucka. Sanden var hårdpackad men det suger ändå lite mer än att springa på asfalt eller bana eftersom man inte får riktigt samma tryck i frånskjutet. 

 

Ledaren fortsatte att dra ifrån några sekunder per kilometer och vid vändpunkten vid 4km var jag runt 10-15 sekunder bakom. Jag kände mig fortfarande rätt fräsch och hade hållt runt 3.20 fart så långt. Jag visste inte om han skulle springa 5 eller 10 miles men oavsett vilket kändes det som att det skulle vara kul att vara först till målgången. På väg tillbaka mötte vi hela strömmen av löpare och de flesta hejade och uppmuntrade mig att öka och springa ikapp ledaren. När de var tre kilometer kvar märkte jag att jag började ta in lite på honom, jag tog det ändå lugnt och knaprade sakta igen avståndet, vid en kilometer kvar tryckte jag förbi och gjorde en fartökning in i mål. Efter att ha legat på ett snitt på runt 3.20 kunde jag avsluta sista kilometern på 3.05 och vinna loppet. 

 

Sen visade det sig att killen jag kämpat med och drog ifrån på slutet fortsatte och sprang 10 miles, han hade däremot gått ut för hårt och tappade några minuter på andra halvan av loppet men vann ändå klart.

 

Sammantaget var det ett riktigt roligt lopp, kul att få vinna även om motståndet inte höll så hög klass. Alltid bra att få en bra genomkörare och nu när Fredrik kommit igång bra med löpningen så ska jag göra allt för att slå honom i nästa lopp som blir milloppet Pirates on the Run!

 

Gårdagens roligaste ordväxling var med en tant efter målgång:


- Where are you from?

- I'm from Sweden

- oh, Congratulations!

- eh thanks?


Sverige verkar ha ett bra rykte här nere...

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln

-