Camp Florida dag 0-2

Så var det dags igen! Snön och kylan kommer och vi sticker västerut för fjärde året i rad. Mycket är sig likt här i Jacksonville, Florida men några små detaljer har förfinats. Debutåret 2009 var vi två deltagare och var borta i en månad. I år blir vi sex eller sju och kärntruppen på tre personer laddar in maximala 90 dagar, så länge får man vistas i USA i sträck utan att ansöka om utökat visum. Det är jag, Jenni och Anton Lundin som lyckats med konststycket att manövrera bort arbete, familjehögtider och andra störningsmoment under den rekordlånga perioden 4 januari - 2 april.

 

Dag 0, onsdag 4/1:

Hitresan är som vanligt djuriskt tung. Avresa 09.30 från Arlanda och ankomst 24.00 till huset i Jacksonville, Florida där vi bor. Och då har vi dessutom dragit tillbaka klockan sex timmar, så det känns som att vara vaken hela natten fram till 06...kanske barnmat för några av er läsare...inte för mig. Men fram kom vi, kanske med Guds hjälp, vad vet jag. För det här med Gud är en stor grej här i staterna. Man är inte alls konstig för att man offrar sin söndagsmorgon på att gå i kyrkan eller för att man tycker att "In God We Trust" är ett uttryck för stolthet och gemenskap istället för uppgivenhet och självförnedring. För ovanlighetens skull var vi aldrig i närheten av att missa något av de tre flyg vi skulle med. Kanske var det för att Jenni i år är med redan från start. Hon står utan tvekan för stabiliteten och tidspessimismen i gänget.

 

Dag 1, torsdag 5/1:

Efter 10 timmars god sömn var det dags att reka omgivningarna och visa nykomlingen Anton runt i grannskapet. Först en obligatorisk tur i den s.k. Alligatorparken. En fantastisk djungelstig belägen en dryg kilometer från huset. Underlaget är hårt packad jord täckt med ett tunt lager vit sand. Optimalt för distansträningen och perfekt för den som gillar att lyfta lite på fötterna. Efter en cykeltur upp till affären och tillbaka tillreddes den traditionella Camp Florida-rätten Kyckling och ris.

 

En härlig grej med att återkomma till samma ställe år efter år är att vi lär känna en massa folk som hjälper oss med allt möjligt. Efter bara några dagar har vi begåvats med en bil, en mobiltelefon, obegränsat med löparkläder och skor och varsitt gymkort för 10 dollar i månaden. Torsdagen innebar också nypremiär på gymmet, lite lätta rörlighetsövningar bara för att inte köra för hårt innan man ruskat av sig jet-lagen.

 

Dag 2, fredag 6/1:

Återigen en vända för oss alla tre i Alligatorparken. Varvet är ganska kort, knappa tre kilometer, men för mig som inte har något behov av variation är det suveränt. Hellre då hela tiden få mellantider på vilken fart man håller och kunna jämföra med föregående varv. Inte så att jag hetsar efter tider på distanspassen, men det känns bra att hela tiden få återkoppling på om farten motsvarar känslan. Pass nummer två för dagen var 6x6 minuter på en speciell crosstrainer (maskin på gymmet) som är specialdesignad för cyklister. Dessutom innehöll dagen invägning och Before-foto att jämföra med dag 90. Fjolårets motto "Brun och smal" får duga även för Camp Florida Anno 2012.

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln

-