Uppsala Offroad Duathlon avslutade säsongen

I lördags avslutades Saucony Duathlon Cup med offroad-tävlingen i Uppsala anordnad av IK Fyris Triathlon i samarbete med Mantra Sport. Banan bjöd på tuff men tekniskt ganska enkel MTB-åkning och en löpbana med diverse äventyrsmoment i form av trappassage och stockhinder. Cup-ledaren Alexander Eiler från hemmaklubben trivdes som fisken i vattnet, framför allt under cykelmomentet och kunde köra hem sin tredje seger för säsongen. Damsidans segrare var Anna Melinder ifrån Väsby SS, dock slagen av "motionären" Sanna Wallenborg, Team Infactum.

 

Övriga pristagare i Cupen blev Olof Södergård och Erik Strand och på Damsidan Anna Holmgren, Marika Wagner och Erika Rosenbaum. Grattis!

 

Duathloncupen återkommer under 2012. Tack för i år och på återseende!

___________________________________________________________________

 

Bilder från tävlingen, klicka här!

 

Vi bjuder även på superveteranen Peter Saetres race report:

 

När jag trodde att säsongen var över, så visade september sin finaste sida. Och tack vare "a little help from my friends" behövdes ingen övertalning för att få mig att dra på den gula sparkdräkten och trycka ner löpskorna i ryggan. Vikingarundan i all ära, men inget förhöjer väl känslan i ett par förbrukade cykelben som ett rejält löp?

 

Efter en anmarsch längs Fyrisån, (som höll utflyktsklass enligt de yngre funktionärerna), dök växlingsområdet upp. Att orange mot grönt kan skicka kårar av välbehag längs ryggraden tyder förmodligen på att jag delar en grövre estetisk dysfunktion med ungarnas salamander. Eller så delar vi bara reptilhjärna.

 

När efteranmälningarna dök upp blev det klart att någon radikal klättring i sammandraget inte var att tänka på. Visserligen hade Fredrik bestämt sig för att hans kropp redan fått veckans dos av tävlande, och bakom Alex såg det tunt ut med asfalts-duathleter. Men på vader, team-tröjor och hårdvaran i växlingsområdet var det tydligt att tävlingen trots allt lyckats locka fram kondition och cykelben från helt andra klientel.

För en landsvägsråtta som föredrar plattland, utgjorde löpbanans detaljrikedom (smala trappor, hala plaströr, piskande pilar, stridsvagnshinder och kvicksand) en uppskattad distraktion från motluten, tills det gick att rulla ner mot växlingsområdet. Och på andra varvet kunde stridsvagnshindret t.o.m. klippas med älglik grace.

 

Fäpplande med min för dagen nya (och sprickfria) landsvägshjälm blev jag dumpad i växlingsfållan. Med en stukad T1-stolthet jagade jag uppför första backen. När jag var ikapp på åskrönet såg jag att grabbarna som dumpat mig hade infernaliskt svårt att klicka in löpskorna i pedalerna. En T1- taktik som måste ha krävt en rejäl dos mod, med tanke på de kommande tre varven kuperad stig...

 

Väl ute på åsen dröjde det inte länge innan den första MTB kanonen blåste förbi – och beklagade sin dåliga löpkapacitet. Själv hade jag fullt upp med att hålla mig på stigen, (trots att jag varit med att lägga banan och beskrivit den som lämplig för nybörjare). Gick emellertid bara över styret en gång. Och fick faktiskt lite draghjälp av killen i rött som verkade ha cyklat terräng tidigare. Extra roligt med entusiastisk publik på flera ställen runt banan!

T2 gick lite bättre (även om iden att ta av skorna tidigt var allt annat än brilliant). Lyckades inte dölja en lätt ansträngning i löpsteget för Jennis skarpa blick. Men som tur var hade killen i rött det värre. Och en banan fick man oavsett stilpoängen vid målgången!

 

Inte helt oväntat visade det sig att Alex sopat banan med konkurrenterna och fixade målsättningen att ta sig runt på under en timme. Cupsegern var ju redan i hamn, så vi får aldrig veta hur långt efter David och Erik hade varit om de hittat ut till Ulltuna. Men nu finns det ju god tid att nöta skogstimmar för den som vill vara med och leka i sub-One nästa år!

 

Den största överraskningen väntade emellertid i duschen. Att Uppsala Offroad duathlon skulle gästas av representanter från antidopingkommittén måste ha varit en riktig högoddsare hos de lokala spelbolagen. När jag själv såg tävlingen som ett inlärningstillfälle (för att bygga en rolig och lagom äventyrlig motionstävling), var det tydligt att andra förväntade sig närvaro av en fullsatsande elit. Smickrande!

Otroligt roligt att så många kunde hjälpa till (så att jag kunde köra). Och som Pablo skrev, alla tävlande tycktes mycket nöjda med banan och arrangemanget! Jag hoppas att fler IK-Fyris triathleter får möjlighet att köra tävlingen nästa år.

Avslutningsvis ett extra tackt till:

 

Pablo - som kom först, gick sist och hade full koll på läget

Fredrik - Svensk Duathlon med ett extra hjärta för IK Fyris

Alex - som hittade (och snitslade) en riktig pärla till bana

Johan - som öppnade dörren och osjälviskt agerade säkringsapa

Vid tangentbordet,

Peter

Kommentera gärna inlägget:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln

-