Racerapport Micke Sahlberg

Micke under försäsongslägret i Florida Micke under försäsongslägret i Florida

Micke Sahlberg bidrar själv med en racerapport ifrån helgens Europacuptävling i Italien, vi tackar och bockar och publicerar naturligtvis den ocensurerade versionen:

 

Racerapport

Cremona i norra Italien var platsen för helgens Europacup över sprintdistans tillika mitt första internationella race.
Kom ner två dagar i förväg och testade banor, gick på briefingar och käka pasta tillsammans med Erik Strand som var den andra svensken på plats. Kändes bra i kroppen innan loppet och jag var jäkligt taggad, planen var enkel, köra från början och se hur länge det höll.

Simningen var med pontonstart och med 77 startande blev det som väntat trångt, tufft och stökigt. För min del gick det hyfsat, fick en hel del stryk i början och hamnade ganska långt bak i fältet. Till skillnad från ett lopp i Sverige där 5-10 personer simmar snabbt så var det nästan omöjligt att avancera i fältet när man väl hamnat bakom, det var helt enkelt för mycket folk i vägen. Så jag kunde inte riktigt simma så fort som jag velat, men jag kom ändå upp ur vattnet i ett hyfsat läge. Simmässigt ligger man bra med, med lite mer rutin från stora startfält så kan jag nog vara med ganska långt fram.
Gjorde sedan en bra växling och var snabbt ut på cykeln. Trampade på ordentligt och fick upp bra fart innan jag skulle sätta i fötterna i skorna. När jag skulle dra i andra foten var dock katastrofen framme, fick en stöt av nånting i marken (sjukt dålig asfalt i början av cyklingen), och kraschade riktigt ordentligt. Gjorde ont som fan, men försökte komma upp så fort som möjligt, kände inte för att bryta när man åkt hela vägen till Italien.. Tyvärr tappade jag alldeles för mycket och dom delar av fältet jag hade bakom mig drog förbi innan jag kommit igång igen. Så cyklingen blev en ensam historia där jag till slut fick sällskap av en italienare och en annan kille. Dom var inte särskilt sugna på att dra, konstigt tycker jag, ligger man sist är det ju inte så mycket att köra taktiskt på.. Så jag tappade alla chanser till ett bra resultat på cyklingen i och med vurpan. Höll ihop löpningen hyffsat på en rolig bana mitt i city (5,1km) som kändes som att springa i Gamla stan ungefär och tog mig iallafall i mål vilket jag är nöjd med. Mest nöjd var jag senare när jag såg att tävlingshjulen jag lånat av min kompis Alex klarat sig (bättre än mig) och att inget dyrt verkade trasigt på cykeln. Kroppen läker ihop men inte kolfiber..

Totalt sett är jag nöjd med min insats och hade grymt kul, grämer mig över kraschen men det är sånt som händer, jag gjorde det bästa av situationen och benen kändes bra. Även om det är en bit kvar till de bästa så känns det som att man kan vara med utan att göra bort sig och jag siktar på att köra fler europacuptävlingar så snart som möjligt och då hålla mig på banan..

//Micke

Kommentera gärna inlägget:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln